Prenumerera på Modelljärnvägsmagasinet

Gör tallar!

Tallar på MJ-bana

De första tallarna är provmonterade vid södra infarten på Hans bana. Just dessa blev lite för höga, så de nya gör han 5 cm kortare. Dessa båda får då en ny placering där de passar mer naturligt in i omgivningen.

När man bygger en modelljärnväg, oberoende av tema och storlek, hamnar man ofrånkomligen dithän att man måste plantera träd på sin anläggning. Antingen köper man färdiga träd eller så bygger man själv.

Bygge, text och foto: Hans Richert
Publicerad i MODELLJÄRNVÄGSMAGASINET 43/2020

Fördelen med köpta träd är att man snabbt får vegetationen på plats, om än ofta till en ganska rejält tilltagen kostnad. För egen del är byggandet centralt varför köpta träd inte är aktuella. Min anläggning har tema från södra Norrland där det finns gott om tallar. Således läste jag i mj-böcker och artiklar hur man gör, och ett allmänt råd är att med pinnar, ståltråd och material från Woodland Scenics bygga sina tallar. Bilder från dessa beskrivningar vittnar om byggarnas skicklighet. Mina egna försök med ståltrådstallar blev inte alls lika bra men de duger som tallar på lite avstånd från betraktaren – helt klart en metod att åstadkomma en rejäl tallskog med måttlig tidsåtgång. Min anläggning är dock en hyllbana där betraktaren (oftast jag själv) befinner sig avslöjande nära i princip allt. Då kände jag att min egen förmåga att skapa tallar enligt den gängse metoden inte räckte till. Framför allt blev inte grenverket så luftigt som på en förebildstall. Jag insåg naturligtvis att jag gjort fel men kunde inte komma på vad.

Modellträd

En talldunge strax utanför Helsingfors. Luftiga och oregelbundna – och notera undervegetationen...

Material från Busch

På en modelltågmässa hittade jag en låda med trädmaterial från Busch som såg spännande ut. Det är torkade grenar från en växt som heter seamoss. I princip direkt ur kartongen, dock spraymålat grått och kompletterat med grönt strömaterial får man fina lövträd, sly som i grupp ger ett skapligt intryck. I lådan låg ett par avbrutna grenar och jag kom på att dessa kanske kunde användas till lite större träd, exempelvis tallar. Min beskrivning här skall läsas som en översiktlig sammanställning och inte stegvisa direktiv. Syftet är att beskriva de ingående momenten hyggligt översiktligt, och vill du göra momenten i någon annan ordning går det säkert utmärkt.

Höjd på tallarna

Jag använder som i ståltrådsmetoden träpinnar, 4 mm tjocka vilket blir cirka 35 cm i fullskala. Tallar finns som bekant i alla möjliga längder men riktigt ståtliga tallar på 25–30 m blir 29–35 cm höga i H0 vilket kändes lite ohanterligt. Jag valde därför längder på 16–21 cm, som motsvarar 14–18 m vilket blir ganska lagom.

Under alla omständigheter bör träd (oberoende av art) förutom möjligen sly vara högre än kontaktledningsstolparna. Efter kapning skall pinnarna slipas koniska. Jag satte stammen i skruvdraga-ren och klämde fast min bandslip upp och ner på en bänk med en tving. Med lagom fart på skruvdragaren höll jag så toppen på stammen mot bandslipen och tryckte försiktigt med fingrarna tills den blev lagom. En fördel i sammanhanget är att pinnen wobblar lite vilket ger en lätt ojämn stam.

Struktur på stammen

Lite struktur på stammen är trevligt. Jag strök vanligt vitlim, lite utspätt med vatten, på stammen och strösslade på lite finkornig ballast från Woodland Scenics – färgen är likgiltig. Efter torkning måla-des stammen mörkt grå nertill för att bli ljusbrunorange upptill. Jag använde Tamiyas akrylfärger. Hål för grenar borrades med antingen liten pelarborr (jag har en suverän maskin från Proxxon) eller med en klove. Hålen anpassas till grenarna som alltså är avbrutna delar seamoss och ligger i intervallet 0,5–1,2 mm. Några korta krokiga ståltrådsbitar i underkant av stammen blir bra döda grenar. Borra hålen oregelbundet på olika höjd runt om stammen – det är svårt att ge en tydlig rekommendation hur och var. Borra (antingen tvärs igenom stammen eller bara till hälften) med 0,5 mm och byt vid behov till ett större borr. Välj själv om du först vill borra eller måla och strössla, det spelar inte så stor roll.

Modellträd

Tadaa – de två första är klara! En bit cellplast är idealisk som hållare.

Limma grenar

Nästa moment är att limma grenar. Jag använde en fin liten plåtsax (tång) avsedd för att klippa loss etsdelar i mässingbyggsatser och klippte loss grenar ur trädmaterialet. Jag petade in dem i hålen och säkrade med en liten droppe tunnflytande snabblim som kapillärt sögs in i hålet och fäste grenen stabilt. När grenverket var klart filade jag toppänden platt, satte stammen i ett litet skruvstycke och borrade hål för en toppruska, som limmades med snabblim. Sedan betraktades tallen och vid behov friserades de ditlimmade grenarna (jag har själv inte ansett att det behövs). Om man sedan vill sprutmålar man grenverket med samma färg (dock utspädd) som stammen. Jag har provat med och utan sprutmålning men inser att när det gröna barrmaterialet är på plats duger grenfärgen som den är.

Som barr använde jag dels Woodland Scenics Fine Turf och därefter 2 mm statiskt gräs. Woodland Scenics Scenic Ce­ment sprutades på grenverket varefter Fine turf (medium green) strösslades på och fick torka lite hjälpligt. Därefter gavs en ny försiktig omgång med sprayflaskan varefter 2 mm statiskt mörkgrönt gräs applicerades. Detta är en okritisk process, lätt att komplettera om det blir för glest men försök att inte få för mycket material på stammen.

Tidskrävande men luftigare

Om du orkat med ända hit inser du att denna metod är rätt tidskrävande. Det tar mycket längre tid att få klar en tall med denna metod jämfört med ståltrådsmetoden. Som enskilda träd (eller en grupp nära betraktare) ger dock den beskrivna metoden (åtminstone för mig) mer luftiga grenverk som hos förebilden. Eftersom jag har en hyllbana kommer jag att konvertera samtliga redan tillverkade ståltrådstallar till seamosstallar, och sedan bygga kanske 20 till. Det ger mig ett antal färdiga stammar, där jag bara kan dra ut ståltrådsgrenarna och ersätta med seamossdito. 

Modelljärnvägsmagasinet

Sveriges tidskrift för modellrallare

Modelljärnvägsmagasinet är Sveriges tidskrift för modellrallare. Du får minst 250 sidor renodlad MJ per år, fördelat på fem nummer. De innehåller tematiska artikelserier, byggartiklar, modelltester, svenskt och utländskt med mera – allt med en stark koppling mellan modell och förebild.

En prenumeration kostar 499 SEK per år (5 nr) och då ingår den digitala utgåvan. Du får Modelljärnvägsmagasinet direkt hem i brevlådan och sparar dessutom en slant. Enbart en digital prenumeration med fem nummer under ett år kostar 339 SEK. Beställ prenumeration här.

Lösnummer kostar 119 kr och finns till salu hos ett tjugotal hobbyhandlare (se Handlarlista), cirka 80 pressbyråer samt ett antal Narvesen i Norge, eller direkt från oss.

Välkommen!

Den här hemsidan använder cookies till besöksstatistik