Torbjörn Onegård
Norges nationella järnvägsmuseum i ligger i Hamar ca en timmes järnvägsresa från Oslo. Min resa gjordes med SJ.no och ett rätt speciellt tågsätt. Museet ligger cirka 30 minuters promenad från stationen, men det går som sagt att åka bil eller buss dit. Väljer man den vackra strandpromenaden utefter sjön Mjøsa och ut på Biskopsudden tar det lite längre tid men är vackert.
Det första man ser av museet om man promenerar genom staden är den restaurangvagn som serveringen ligger i och intill. Till museets huvudentré och kassa får man gå ett par hundra meter till. Samtidigt går man parallellt med de spår som ansluter museet med norska statsbanan en bit norr om Hamar station, och även det smalspår som går genom museiparken.
Huvudbyggnaden är en modern skapelse i betong som innerymmer kassa, butik, bibliotek, arkiv och utställningar. Bakom denna finns museets välutrustade verkstäder. Entrépriset är cirka 100 norska kronor men som medlem i Järnvägsmusei vänner i Sverige har man fri entré. Kassan. Receptionen vid ingången fungerar också som butik där det, förutom souvenirer av det vanliga slaget i järnvägsmuseala sammanhang, finns ett relativt stort utbud av lok- och och vagnmodeller med norsk förebild, från en norsk tillverkare.
Jag valde att börja mitt besök med att gå ut i det vackra sommarvädret och åka med det lilla smalspåriga Tertittåget, vars station är belägen mitt emot huvudentrén. Smalspår och ånga på några hundra meter i museiparken. Parkområdet innehåller flera utställningshallar med historiska fordon, järnvägshistoriska byggnader, en miniatyrjärnväg och alltså en servering.
Först besökte jag ångloket Dovregubben, som även hade sällskap av några mindre ånglok, bland annat ett av Beyer & Peacocks fabrikat, i den äldre trähallen. Innan jag gick vidare i parkområdet besökte jag den tillfälliga utställningen om de norska järnvägarna under andra världskriget, som var belägen på källarplanet i en av museets byggnader. Se museets hemsida på länk nedan för vilka tillfälliga utställningar som visas nu.
På väg tillbaka till huvudbyggnaden passerade jag en utställningshall med flera äldre el- och ånglok. På spåren utanför huvudbyggnaden noterade jag Nohabdieseln Di3.616.
Inne i själva museet finns lok och vagnar från 1800-talet, motorvagnar från 1900-talet med mera utställda på två spår, i vackert skapade miljöer med dockor i tidstypiska kläder. För den modelljärnvägsinriktade finns ett antal utsökta dioramor med rörliga fordon. Modellbygge i hög klass finns där många personer är inblandade i byggandet, men framför allt Steinar Jeppestøl och Steinar Snøtun verkar vara drivande krafter.
En trappa upp finns två vitriner med Jörgen Edgars modeller av norska lok och motorvagnar i skala N, bibliotek samt avdelningen för administration. Huvudbyggnaden är till hälften publik medan den den andra hälften innehåller verkstäder för restaurering av lok och vagnar, undervisningslokaler för skolbarn med mera.
Sammanfattning! Museet i sin nuvarande form invigdes 2002. Det välordnade parkområdet har en fin blandning av nya och gamla byggnader. Det finns fasta och tillfälliga utställningar. För den modelljärnvägsintresserade finns välbyggda dioramor och modeller i olika skalor. Allt är i fräscha lokaler och omgivningar. Ett besök rekommenderas!
Norsk jernbanemuseum i Hamar >>
