Modulträff för skala 0

Genom en kontakt på Fremos forum fick jag en inbjudan till att tillsammans med en vän delta i en träff hos en tysk modulklubb i norra Tyskland.

Då deras träffar inte är publika har de bett mig att inte nämna var den hölls.

Varmt välkomnande

Då vi kom till hallen där träffen hölls frågade jag efter min kontakt, och det visade sig vara den första person vi stötte på. Jag presenterade mig och han bad oss följa med bort till en annan medlem som hade namnskyltar färdiga. Han sa vidare att om vi ville ha kaffe så var det bara, och ta och pekade mot ett rum. Och om vi ville vara med och köra så vara det bara att säga till.

Banan

Banan var cirka 160 m lång, och hade monterats upp på tre timmar, vilket är ganska imponerande. När vi kom höll de på att provköra hela banan så att elen var rätt kopplad. Banan bestod dels av en huvudlinje mellan två tågmagasin, dels av en bibana.
På huvudlinjen försökte man ha slankare kurvor medan man på bibanan hade varit tvungen att ta till några snävare hemmakurvor för att få ihop banan. Minsta kurvradie som användes var nog strax över 1 m, alltså långt snävare än Fremos norm. Man var inte så noga med att alla gavlar skulle ha samma bredd, det var viktigare att få ihop en fungerande bana.

Backe

Bibanan hade en intressant detalj: en backe. För att kunna använda moduler både med spåret på 1 300 mm och 1 100 mm över golvet har man byggt ett antal moduler som bildar en backe mellan de båda höjderna. Det skapade även behov av påskjutlok när ett lok inte ensamt orkade dra tåget uppför backen.

Tågmagasin

Man hade två smarta tågmagasin som bestod av klaffbord med förlängda ben samt plyfabitar med olika längd. På plyfabitarna var aluminiumplåtar fästa med lagom avstånd så att plåten fungerade som räls. Flera plyfabitar kunde kombineras genom att en bygel fästes på var sida längs spåret. Byglarna kunde även placeras så att de bildade ett stopp.

Lågprofilkurva

På ett ställe fanns en 90 graders kurva byggd i lågprofil. Varje del hade ett bärhandtag. Gavlarna fästes med vingskruvar. Benen var platta men ändå ställbara för olika höjd, en intressant lösning.

Teknik

Som handtagsbuss användes Xpressnet. På grund av banans längd behövdes flera repeatrar, placerade på lämpliga ställen.
Man använde Rocos Multimaus som körhandtag i stor utsträckning, men även trådlös körning via smartphone och platta förekom. Jag såg också en variant där en Roco Multimaus var ansluten till en liten låda, som i sin tur använde Bluetooth för kommunikation med digitalcentralen, och blev på det viset ett trådlöst körhandtag.

Trafikspel

Man körde trafikspel med tidtabell, snabbklocka och köruppdrag, fast på ett lite enklare sätt. Tidtabellen bestod av ett kalkylbladsark, med en kolumn för varje minut och en kolumn för information om vart tåget skulle, eller var­ifrån det kom. Avgående tåg hade grön bakgrundfärg på raden och ankommande hade röd färg. Det var väldigt enkelt och tydligt. Varje session var en timme på snabbklockan.

Godsvagnarna hade vanliga vagnkort och fraktsedlar. Godsvagnar kördes normalt enbart mellan en godskund och ett tågmagasin för att undvika för många vagnar på en gång. Men två godskunder kunde komma överens att skicka vagnar mellan sig. Vid behov av fler vagnar till en godskund fick de beställas från något av tågmagasinen.

Det fanns en tavla med alla stationers namn samt alla tåg. Innan man startade en session delade man ut uppdragen och satte samtidigt en namnskylt vid respektive uppdrag, så att man enkelt kunde se vem som gjorde vad. Förarna för respektive tåg fick även en skylt med tågnamnet så att stationspersonalen enkelt skulle se vem som körde vilket tåg.

Trevlig träff

Det var en mycket trevlig träff och jag hoppas att jag kan besöka denna klubb fler gånger. Kanske kan jag då ha med en egen modul i banan.