redaktionen
Precis vid pressläggning kom Rocos modell i H0 av SJ littera Rm, med de två loken 1260 och 1262. Vi hade beställt trerälsversionen för att kunna se hur de fungerar på Märklinräls. Och sammanfattningsvis får vi säga att de fungerar mycket bra – med ett visst undantag.
SJ köpte 1977 sex stycken nedväxlade och nedtyngda versioner av Rc4 för att två och två eller tre och tre dra malmtåg på Malmbanan, då Dm3-loken började bli gamla. Loken fick littera Rm och hade en största hastighet av 100 km/h. Under tidigt 1980-tal flyttades loken till Ånge men återkom ett decennium senare till Malmbanan. SJ byggde om loken i mitten av 1990-talet för vanlig godstrafik och loken stationerades i Malmö.
Rm 1257 på Stockholm C, leveransfoto från Asea 1977. Foto från Järnvägsmuseet, KBDB14793.
Genom åren har loken försetts med andra luftintag på taket plus en del andra förändringar, särskilt gällande typ av koppel. 1997 fick de SJ:S dåvarande färgsättning i blått med röd rand. Efter att ha gått i Sydsverige flyttades Rm-loken 2013 återigen tillbaka till Malmbanan. Green Cargo övertog loken 2001, och målade om Rm 1259 i sin gröna färgsättning. 2023 såldes alla sex till Tågab, som har målat om Rm 1259 till sin färgsättning i silver med röd rand.
Rm 1261 med en okänd partner under 1980-talet. Foto: Hans Eriksson, från Järnägsmuseet KEAH00018.
Läs mer om förebilden på Svenska lok samt på Jarnvag.net.
Roco har valt att göra modell av Rm 1260 och 1262, i utförande så som de såg ut 1977 med bland annat små luftintag och runda buffertar. Vi har inte tagit reda på hur länge dessa individer gick i detta skick.
Av vad vi kan bedöma har Roco gjort en mycket förebildstrogen avbildning av de båda loken: SJ-loggan i fronterna är den rätta, boggierna har tre fjädrar i varje fjäderpaket och hjulen har inga bromsskivor (Rm hade blockbroms). Det som avviker något är arrangemanget vid huvudbrytaren på taket. En lokförare finns i en hytt i det ena loket, men inte i det andra, vilket är bra för det är ju bara en förare för multipelkopplade lok.
I sedvanlig ordning medföljer ett antal detaljer för eftermontering, både för att få med alla önskvärda detaljer vid körning och de för vitrin. Denna gång verkar det dock vara ett betydligt större antal delar än vanligt. Vi önskar fortfarande att Roco kunde montera detaljer för körning, helst med ett lim som gör att de också sitter kvar. Medföljande instruktioner är detaljerade och beskrivs på bland annat tyska och engelska, men inte på svenska.
Målning och märkning ser mycket bra ut, och kåpan som är i plast har fina gjutningar. Under denna finns en drivning med bra tyngd, med centralt placerad motor med två svänghjul, dolt under kretskortet. Ovanpå kretskortet sitter en kondensator, men det verkar inte som den ger den extra kraft den ska då loken gärna hackar till på smutsiga spårpartier, trots att de fått stå på strömsatt spår en bra stund och även körts. Gången är det dock inget fel på, och krypkörningsegenskaperna är superba. Topphastigheten känns trovärdig för 100 km/h. På denna trerälsversion är det drivning på tre hjulaxlar eftersom det sitter en släpsko under den fjärde axeln. Två axlar har slirskydd på båda hjulen, alltså totalt fyra.
Men det är också vid körning som den negativa aspekten visar sig. Från fabrik har det ena loket adress 4 och det andra 5. De har sedan satts samman i multipel, eller "consist" som det heter på digitalspråk, under adress 3. Dock är det enda man kan göra på multipeladressen att tända strålkastarna, slå på ljudet och köra. Vill man nyttja övriga digitalfunktioner såsom signalhorn, helljus eller skenskarvsljud behöver man även lägga in två till lok med adress 4 respektive 5 i sin körkontroll och styra funktionerna därifrån.
Alltså: om man kör båda loken och vill tuta får man skifta till adressen på det lok som går först, tuta, och sen skifta tillbaka igen för att kunna styra loken. Vi har inte undersökt saken, men det bör finnas smidigare lösningar för detta under en consist. Vi ska också påpeka att dessa adresser inte är fasta utan går att ändra som vanligt. Dock får man då även redigera multipelkopplingen, och det framgår av dokumentationen hur detta görs.
Annars är digitalfunktionerna av god kvalitet, även om det låter lite lustigt med ett stationsutrop om att stänga dörrarna, eller att koppelljudet verkar vara för en sedvanlig koppeltyp.
Rm-loken gick med såväl treaxliga malmvagnar av typ Ud och de med boggi av littera Uap och Uapd. Roco har i år kommit ut med två passande satser om fyra Ud-vagnar vardera (6600068 och 6600069), och de har sedan tidigare gett ut satser med boggimalmvagnar av Uad-typ. Även Lokstallet har både Mas- och Uadp-vagnar, så det finns vagnar att välja på för loken att dra.
Priset för en analog sats för tvåräls är strax under 6 000 kr, medan tvåräls och treräls digital med ljud kostar drygt 8 500 kr. Det kan tyckas högt, men dels är det en specialutgåva och dels verkar upplagorna inte vara särskilt stora.
Vi tycker att Roco har gjort fina modeller av SJ littera Rm, och även om detta med att byta adress mitt under körning för att komma åt digitalfunktioner känns bökigt, är det ändå väl utförda modeller. Kanske är det ingen högoddsare att gissa på att Roco även kommer att ge ut ett tredje Rm som enkelmodell?
Roco: www.roco.cc
