torbjörn onegård
Har sista tåget gått för Slamra på Lidingö? Så säger i alla fall ryktet. Torbjörn Onegård reder ut hur det ligger till. Arne Larsson hade med sig sin brittiska station Bentford Slip i skala 0.
Denna braskande rubrik handlar inte om att den del av Lidingöbanan som finns kvar ska läggas ner, utan om att föreningen Slamra inte får vara kvar i sin lokal på Christinaskolan och att det är slut med modulträffar i skolan på storhelger.
Jag och min sidekick Jan Ivarson tog oss på långfredagsmorgonen ståndsmässigt på stålhjul från de sydvästra förorterna med hjälpa av gröna linjen och Lidingöbanan till Larsberg. Efter en kort uppfriskande promenad var vi framme vid den vita skolbyggnaden.
Charlottendal blev med ett amerikanskt stationshus Charlotte Park, stor station på H0-banan.
Väl inne i lokalen möttes vi av USMS-banan som höll på att kopplas in elektriskt och digitalt. Eftersom skärtorsdagen var skoldag, kunde man flytta in först på efter skoldagens slut, så det skulle dröja lite innan de först tågen rullade på den amerikanska H0-banan. Banan, som var av hundbenskaraktär med några utvikningar och vändslingor i ändarna, innehöll några gamla bekantskaper. Charlottendal, här i den amerikanska versionen under namnet Charlotte Park med ett amerikanskt stationshus. Några MMM-moduler som tågmagsinet Umgänge, säckstationen Idån och några till med lite mer skandinaviskt utseende kunde skönjas.
Här kommer ett imponerande Union Pacific persontåg in på UBJ Station.
För att citera den hädangångne artisten Robban Broberg är det mycket ”öken” på de amerikanska modulerna. Förvisso är det charmigt med gissningsvis typiskt amerikanska hus och industriområden men en främmande värld för mig som svenskrallare. Under vårt korta besök hade skarvarna rättas till något och det digitala och elektriska börjat fungera, och några tåg började rulla.
Victora Drefvenborg hade med sin fina modul Munkekullen med motiv från Säröbanan.
En trappa upp fanns 27 meter modulbana i skala 0, en blandning av moduler med ren plywood och med färdigt landskap. Arne ”Saltskog” Larssons Bentford med engelsk förebild, Victoria Drefvenborgs Munkekullen med motiv från Säröbanan och Christian, en ny bekantskap, kom med en bromodul. På spåren rullade dieslar med tysk förebild från Lenz och brittisk rullande från bland annat Dapol.
Christian var en ny bekantskap som hade med sig en fin bromodul.
Victoria, som tillsammans med sin sambo Matti Virtanen är legendarer i den stockholmska modelljärnvägsvärlden, kunde dementera ryktet om modelljärnvägandet på Christinaskolans död. Med nya ägare av skolan är ett nytt kontrakt på Slamras lokal skrivet. I (minst) tre år till kan verksamheten fortsätta.
