Torbjörn Onegård
Odense station finns självklart på anläggningen.
Efter förra årets höstliga Danmarksresa, för att besöka Köpenhamns modelljärnvägsklubbs gravöl, var det åter dags att närma oss nollan igen. Återigen gjorde resan icke ståndsmässigt. Den svenska, fem man starka delegationen lämnade per bil ett vintrigt Lund tidigt en lördag i slutet av november. Vi trodde vi åkte mot ett varmare Fyn, men till vår besvikelse var temperaturen närmare noll och marken bitvis vit av ett vittrande snötäcke när vi efter två och en halv timmes resa anlände till Danmarks tredje största stad.
Eftersom Danmarks järnvägsmuseum är beläget i just Odense började vi med ett besök just där; ett mycket trevligt museum som kan besökas många gånger (läs om museet).
Klubbentrén.
Efter ett par timmar var det dags att närma oss Odense Modelljärnvägsklubbs lokal i utkanten av Odense. På parkeringen möttes vi av vår danske vän Sören Kronholt som visade oss nedgången till klubblokalen som visade sig leda till en lokal på vinden där klubbens bana, klubblokaler, verkstäder med mera finns – ej att förglömma kylskåpet, med dansk öl förstås. Vindslokalen är belägen ovanpå en skola, ett alldeles utmärkt samarbete kring lokaler, tycker jag.
Förarpanelen mitt lokalen.
Vi blev mycket väl emottagna, men våra värdar framhärdade i att prata danska och tror att vi ska förstå. Vi hade med ett exemplar av Janne Gissbergs landskapsbok som gåva, och som ett litet försök att sprida evangelium då landskap på danska modelljärnvägar i skala 0 inte är prioriterat. I den väl tilltagna lokalen bjöds vi på kaffe och bakverk innan vi började vår inspektion av banan.
Danmark är ett land med många tågfärjor därför är de också vanligt förekommande på danska modelljärnvägar.
Eftersom det det var 75-årsjubileum för Odenseklubben var det många besökare från de danska mj-klubbarna plus den svenska delegationen samt någon enstaka norrman i lokalen. Ett trafikspel pågick på banan.
Ett trafikspel pågick under träffen.
Efter att ha bekantat oss med och läskat struparna med innehållet i kylskåpet, inspekterat banan och frotterat oss med danskarna, var det dags för jubileumsmiddagen. Efter en kort promenad till grannhuset, som innehöll skolans matsal belägen på vinden, befann vi oss i en dansk matorgie. Vi skulle inte lämna lokalen hungriga, visade det sig.
Jubileumsmiddagen – en veritabel matorgie.
Mätta och belåtna lämnade vi kalaset vid åttatiden för ett par timmars bilresa till vår bas i ett vintrigt Lund, där det också var nära noll.
Dansk julgransodling innan granarna fått den för danska granar vanliga röd-vita färgen. Detta sker genom att berätta fräckisar för granarna så de rodnar!
